I början vart det väldigt mycket för hemme. Hon var livrädd och svansen var mellan benen hela tiden. Hon satt under ett bord och vägrade komma ut. Men på kvällen när jag kom i satt hon i fönstret, men så fort jag kom in i rummet hoppade hon ner till sitt kryp in. Jag har lagt en värme dyna så hon får det lite mysigare hon är inte stor denna lilla dam.

Men i går kväll såg man tydliga förändringar i hennes beteende, hon kom och mötte min hand med huvudet när jag skulle klappa henne, och när jag satt där stilla och tyst så började hon utforska rummet. Hihi hon är så så och så nyfiken och otroligt rädd, det är inte lätt att vara en liten kattdam och man undrar om hon vart med om någon speciellt eller om hon är sådan av naturen.

Jag har inte sett henne äta nått fast det står en skål torrfoder och 3 olika smaker blötmat där inne, och dricka har jag inte sett henne heller göra så jag är lite orolig om hon blir uttorkad. Men i natt hade hon gått på lådan för första gången så det är ju toppen om allt börjar komma igång. Hon verkar inte vara så förtjust i klappar än så länge och sänker kroppen när man för handen längst med. Men hon strycker sig mot fotöljen där inne och har lekt lite med ett snöre och redan försökt käka upp krukväxten där inne så det släpper nog snart.

Eftersom hon inte har kastrerats än så är jag livrädd att hon skall börja löpa, inte bara för att hon skriker utan om det blir som det var med dom andra katterna att dom markerar utanför lådan också blir det inte roligt. Men hon skall kastreras och id märkas det är planen jag vill gärna att hon äter upp sig lite innan operationen också eftersom hon så liten..

Jag vet inte hur länge hon skall stanna, om killen vill ha henne här eller om pappa vill ha henne tillbaka tyvärr är hon ensam väldigt mycket hos pappa och eftersom han har allergi så blir det hela lite jobbigare.

I helgen skall vi till stugan i allafall. Vi tar med oss våra katter och jag har fixat så min mamma tar han om lilla bus här hemma. Jag sa till henne att hon kan sitta där inne och lösa korsord eller nått sådant och låta henne vara tills hon kommer fram. Och jag vet att mamma kommer vara inne hos henne mycket så det känns bra.

Igår var jag iväg och köpte en boll som Bengan skall lära sig putta på, skall bli himla kul att se om han fattar fort vad han skall göra, jag tror bollen inte blir några problem utan det är att jobba på avstånd som kan bli lite klurigt och att han skall lyssna på mig, så jag tänkte passa på när vi är i stugan och träna target på avstånd och få in stadgan skall läsa lite mer i boken och skriva ner lite idéer så får vi se vad som funkar bäst. Jag har ju inga krav att han skall göra allt felfritt jag vill bara att han skall få utlopp till sin e.v vallningsanlag och att han får nått att pyssla med, jag tror faktiskt inte han kommer spinna iväg och bli stressad av bollen men man skall vara berädd på att allt kan dyka upp.

Han haft fortfarande väldigt svårt att ens höra andra hundar sedan förra helgen, och se dom är ju ingen höjdare där heller. Det är så typiskt för vi gick i skogen i går och där finns det ingen belysning så jag trodde vi var själva, men icke ner för backe kom det en hund. Jag såg den först inte eftersom det var så mörkt men när jag såg den så hade Bengan (fortfarande?) inte fått syn på den så jag gick av vägen för att öka avståndet och släppa förbi dom och så började den andra hunden att låta och Bengan tände till direkt. Det måste vara väldigt jobbigt eftersom han inte såg hunden först innan den passerade oss så han blev mycket mera vaksammare i mörkret igen.

Nu ÄNTLIGEN har ajg fått min canis tidning!!! Bara en månad försent, och jag är allt annat än glad på dessa tomtar där borta….Inte en ursäkt ingenting jag sickade 3 maile och fick bara standard svar. Och vad säger man när dom sickar ut 2 st likadana tidningen?! Nada koll har dom…undra hur länge jag får vänta på nästa, det är så struligt med dom ibland så jag tappar sugen på att fortsätta vara kund där. Deras säkerhetssytem är = noll och det har hänt att jag har blivit inloggad på någon annans sida istället för min. Så är det någon som är sugen på att göra en likadan tidning om inte bättre än Canis så har ni eran första kund här…!!

I kväll åkte vi iväg och hämtade henne. Pappa har blivit krasslig och är på sjukhus, så hon får bo hos oss under tiden.

Hon har varit här förut men det var länge sedan så hon kommer nog inte ihåg det. Jag hittade henne skrikandes utanför ballkongen och bestämde mig för att ta upp henne och sätta upp lappar. Ingen hörde av sig så hon fick flytta hem till min far där hon bott sedan dess. Hon är väldigt skygg och det tar tid innan hon kommer fram om hon gör det, hundar är inget som är populärt hos henne men hon fick sniffa lite på våra katter (som vart helt överlyckliga när dom såg en nykomling) och det verkade vara lugna puckar.

Hon bor i extra rummet och jag har inrett det med några krypin till henne så hon känner sig trygg. Hon var allt annat än glad på mig när jag satte in henne i transportburen, när hon förstått att kasta sig mot dörren inte gör någon nytta satte hon igång och jama och jama och jama…

Nu är hon tyst och hon ligger under ett bord och har inte rört sig, jag låter henne mest vara så hon kan gå runt och kolla lite på egen hand. Fönsterna är ordentligt säkrade så det är lugnt. Bengan är otroligt sur på mig nu eftersom det inte har blivit så mycket pyssel för honom här hemma. Jag har mest suttit och läst min nya bok för att försöka komma igång så snart som möjligt så han får bita i det sura äpplet ett tag till… Han blir så sur när han inte får sin vilja igenom .

Stina har blivit mycket aktivare och hon leker väldigt mycket mer än innan. Det är så kul att se henne skutta runt och verkligen försöka få igång Minja. Hennes analsäckar har inte läckt något så att ta bort torrfodret var nog det som behövdes hennes päls har också blivit mycket bättre så jag ser bara fördelar med den kosten till henne. Minja där emot får fortfarande torrfoder så hon håller sig på den vikten hon skall ha och inte går ner.

Sara har äntligen kört in Bengan (hennes häst). Datorn hänger sig hela tiden när jagl försöker lägga in bilder så jag länkar till dom istället…. http://s306.photobucket.com/albums/nn280/madde_bengan/

Han är ruskigt vacker och verkar älska att gå för vagnen.

Känns nästan lite pinsamt hur billigt jag fick boken… Men men sådana är ju reglerna och jag sparade hela 120 kr och boken är helt ny , ibland skall man ha tur.

Så när boken kommer skall vi sätta igång att träna lite, jag skall lägga grunderna för att sedan åka till Helena och ta privat lektion så vi får se hur det artar sig.

Denna helgen har varit vedevädig känns som om jag har träffat alla iq döda hundägare på samma gång. Först på lördags morgonen (tidigt) så kom en gubbe gående och jag kollade efter en hund med såg ingen, men efter några sekunder kom den utbrakande ur skogen i 120 knyck och man såg direkt att ägaren hade noll koll på den. Självklart fick den syn på mig och Bengan även om vi gjorde (eller jag) det bästa för att gå undan i skogen. Hunden kommer fram rusanden och det hela satte igång. Bengan vrålade och hunden stannade väldigt nära (ibland försökte han komma närmare men då sparkade jag mot den så den skulle backa), och efter kom gubben lunkande och försökte fiska upp hundens halsband ur en påse!!

Gubben sa inget och när han kom fram till hunden som inte såg gätte glad ut att bli stöd när han försökte bekanta sig med mitt odjur, fick en godis av ägaren och sedan försökte ägaren trä över halsbandet (det var ett kedjestryp det gäller). Ägaren misslyckas och hunden hoppar iväg, under den här tiden sa inte ägaren nått till hunden och till mig muttrade han att hunden var en valp!! Jag skulle inte kalla det en valp utan snarare en unghund av blandningen som jag kunde se rottis/labb och hane dessutom. Gubben gjorde ett nytt försök att fånga in den, och Bengan var allt annat än lugn men jag höll honom över framkroppen så han kom ingenstans (jag var inte särskillt stressad av situationen eftersom hunden inte verkade bli uppjagad av Bengan och jag kunde stå och studera detta dumhuvud till ägare som inte hade alla får i hagen om man uttrycker sig milt). Samma sak igen fram med lite korv och försöka lura till sig hunden och sedan fick han över halsbandet över huvudet denna gången. Men på väg upp till vägen kom hunden ur kedjan och han skuttade tillbaka mot oss… Och då muttrade gubben till mig och frågade om min hund var arg?? Ja sa ja glad är han väl inte när en främande hund kommer framrusad bara så där och eftersom han har svårt för främande hundar så är chansen rätt stor att han inte riktigt är med på vad han gör om din hund kommer fram. Då försökte gubben ta sin hund i nackskinnet men hunden kastade sig åt sidan och sprang bakom en buske och tyckte det hela var lite lekfullt, gubben gick fram mot hunden, fram med godis påsen och på med halsbandet som gled av direkt men hunden kom inte så långt så gubben hann att göra ett nytt försök att få på det och denna gånger verkar det sitta. Hunden och gubben kom upp på vägen och gubben rotade fram kopplet och kopplade hunden sedan sa han hej då till mig och försvann!!!! Ja vad säger man?? Hoppas dom inte träffar fel person som har fel hund nästa gång.

Jag satt kvar till Bengan lugnat ner sig (tog en bra stund om man säger så). Efter det var Bengan riktigt trött han lunkade hem och gick lungt och nosade.

På eftermiddagen gick vi en runda i sisjön längst kör/ridslingan. Och när man gick där i godan ro så hördes helt plötsligt rop. Efter morgonen var ju Bengan allt annat än glad i hundmöten och gick direkt in i försvarsställning. Fram stormar en flatte och tjejen ropar och ropar och hunden skiter fullständigt i ägaren… Hur i helvete vågar man?? Det kommer travhästar som ibland håller väldigt hög hastighet och kan det kan lätt bli en olycka om man inte har koll. Hundägare klagar på att dom inte får vara någonstans och tro fan det när dom missköter sig så hela tiden och förstör för andra hundägare som sköter sig.

Vi kom iallfall in i skogen och hunden försvann men inte åt mattes håll…

Och idag var det dags igen. Jag såg en dalmatiner som var på väg ner där vi var så jag gick upp  brevid skogsvägen för att komma upp på bilvägen och förhindra ett möte och eftersom Bengan inte såg hunden så trodde jag det var lugna puckar. Men nej då helt plötsligt kommer den rusande fram mot oss och ägaren ropade och ropade. Hon fattade väl rätt snabbt att hunden stod mitt i vägen där bilarna kör och började springa mot oss… Då efter allt som har hänt sa jag till henne att hon kan väl ha hunden kopplad om hon inte har pli på den. Hennes bortförklaring var att hon inte såg oss, men det gör väl fan ingen skillnad när hunden är på ett sådant avstånd så hon inte kan få tag i den och hunden i lyssnar!! Hon bad om ursäkt iallfall och verkade ångra sig så jag fick lite skuldkänslor att allt som hänt i helgen fick hon ta. Jag sa iallafall att satsa på en lång lina eller en inkallningskurs om hon måste ha hunden lös i naturen…

Så hundträning har det blivit men inte i den lyckade sorten. Men det skall bli ändringar med det hela och jag har raggat ihop tillräckligt med hundägare så vi kommer träffa olika hundar varje dag och då kunna träna under kontrollerade former har även fått ett otroligt stöd av Shadi som verkligen känns helt galen med alla ideer som kommer sprutande vilket känns underbart att få ett sedant stöd…. Så med hennes hjälp så skall detta bli väldigt bra.

På lördags kvällen skulle vi gå på teater (det våras för hitler hette den). Det var med Patriks jobb och vi käkade först och sedan var det dags för föreställningen… Men precis när den började komma igång så fick jag ett sms av Patrik som jag trodde bara var på toa för att slå en drill och sa att han spytt så han var på väg hem… Så jag försökte vara smidig (vilket man aldrig är när man sitter i mitten av en rad och skall ta sig ut) vet inte hur många fötter jag trampade på men många blev det kändes det som….Så var det bara att åka hem. Hundvakten sickade jag hem i risk för att hon skulle bli smittad och själv la jag mig på soffan  så Patrik fick sängen för sig själv.

På tisdag skall shadi komma hit och vi skall lägga upp ett anti stress program till Bengan, jag håller på att skriva ner lite saker som han gör och saker jag vill att han skall göra och andra saker han gärna får sluta med.  Vi lägger upp det på två veckors intervaller funkar det inte testar vi nått annat och kör det i två veckor. Sedan skall vi på en föreläsning på kvällen vilket kan bli spännande. Har ingen direkt aning om vem hon är som skall föreläsa men förhoppningsvis lär man sig nått nytt eller få nya tankar.

Katterna ÄLSKAR sin vattenskål och dricker för fulla muggar. Det tog ett tag för mesiga Minja men nu är det inga problem, känns skönt att veta att dom får i sig mera vatten så man slipper oroa sig för allt vad det innebär när dom inte får det….

Imorgon blir det jobb och eftersom Patrik inte är helt hundra får Bengan och han ha en grabb dag, tur att katt tjejerna är hemma och kan hålla koll på dom .

Håller på att planera/drömma lite om/när man startar eget. Tur att drömmar inte kostar nått (än), men vi får se vad det slutar jag skall plugga först  och så får vi se om jag hamnar på SLU efter det…

Idag fick katterna en DYR present. En vattenautomat som enligt alla omdömmen är den bästa enligt både djur och människan. Stina modig har druckit ur den, men Minja mes kollar misstänktsamt och går en liten omväg även om den verkligen inte låter nått. Snygg för att vara en sådan pryl också svart med nått som skall se ut som kråm… Få se hur det utvecklas under några dagar för det är ju meningen att dom skall dricka mera. Bengan får ju självklart också dricka ur den, men tyvärr hade dom ingen större så den tar fort slut om han skulle vara törstig.

Vi har hyrt Marely & jag, då jag har hört att den skulle vara rolig…. Alltså jag vet inte om vi har dålig humor eller om vi är för vana vid Bengan men alltså det var väl inget man höjde ögonbrynen över. OK man fick några sköna skratt men alltså det kunde ju nästan vara om Bengan det där..

Fast i slutet ville jag inte se för blödig som man är så får man ju tårar i ögonen för det minsta lilla. Och när det handlar om sådana extakta problem som Bengan har känns det lite skrämande .

Tyvärr blev det ingen vovve träning men vi skulle höras av längre fram. Jag har beställ Treibball boken nu också så skall vi sätta igång att träna det och se om det kan vara nått för oss…

I morgon skall vi förhoppningsvis träffa Selo velo och gå en sväng om i skogen efter jobbet ( ) det är inte många timmar och Bengan får vara med husse och sova sägen så länge. Sedan får vi se vad vi hittar på till helgen, men killen skall väl ut och göra vattnet och det fortsätter visa så bra vind på vindsidorna.

Inget utfall i dag (en så länge) men killen skall följa med ut en promenad lite senare och då skall vi ta en sväng om i elljusspåret (vågar inte gå själv) så vi får hålla tummarna att trenden håller i sig.

Borde man inte gå framåt i livet?? Jag är X år och skall läsa in gymnasiet. Men jag är gammal nog för att få CSN lån dragandes ett flertal år efter avslutat studier.

Men nu är det bokat och det är bara CSN som skall fixas. Det är många ämnen jag skulle behöva läsa men det blev engelska, svenska, studieteknik samt matte. Dom kunde fixa så jag kunde få extra hjälp med tanke på både dyselexin och dyskalkelin och det var tydligen poäng som jag kunde räkna med så jag slapp välja flera ämnen. Det var ju inte SÅ länge sedan jag pluggade sist och då var det matten som jag var sist klar med och det är verkligen inget ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har hittat en högskoleutbildning jag kunde tänka mig att gå, men då måste jag ha matte D och det tror jag inte att klarar av…

Bengan har fått vara med husse hela veckan, då han har haft semester (han hade hoppats att det skulle blåsa något i veckan men icke).  Så dom har fått lite ensam tid dom också. Fast idag så fick jag lämna Bengan till mamma, och Bengan verkar inte vara så förtjust i att bli lämnad i en annan lägenhet även om det är folk där som han känner och gjorde allt för att hindra mig att gå ut… Hemma så följer han mig till dörren men sedan går han och lägger sig,  han är kanske lite mammig trots allt fast han inte bryr sig om mig alls när vi är ute på promenad.

Jag har fått ett super bra tips från Harriet (tack än en gång vännen)!  Bengan har spårat som en kratta när jag har lagt spåren. Trodde först att jag la dom alldeles för svåra då det var mycket sly och vatten. Men nu har jag totalt ändrat och det är helt nybörjarspår och han är totalt ”borta med vinden” och koncentrerar sig inte det minsta. Så nu skall jag lägga ut flera klövar i spåret som om det skulle vara ett person spår fast med klövar.Så det skall jag testa, för han kan ju spåra bra det vet jag men då är det någon annan som lagt spåren.

I morgon skall vi träffa en springer tik som luktar himelriket för alla hanhundar . Få se om det kan ändra Bengans inställning till andra hundar. Det skall bli kul att träffas och snacka massa hund . Hon var en av instruktörerna när jag och Bengan träffade Eva så hon hörde ju allt vad Eva sa och såg hur Bengan var så det känns skönt att man slipper förklara sig och hur man tränar, så kan man få lite tips om hur man skall fortsätta med små detaljer.

Jag håller på att träna ligg backa med Bengan. Och han verkar älska det.. Han har lätt till att backa överhuvudtaget och ibland blir dom väldigt snygga och raka men ibland blir dom helt knas och han kan backa in i saker och krångla.

Vi var i stugan i helgen, men Bengan var sig inte alls lik. Vet inte om det är bara för det är jakt och djuren i skogen är i mera rörelse men han vädrade i luften hela tiden, och han hade inte mycket kontakt med nosen i marken och glömde av att kissa.

Det har regnat så gott som hela tiden och då har man inte suttit i trädgården eller varit ute lika mycket som vi brukar. Jag la ett personspår (burkar med köttbullar, gurka och en ostbåge i) och han var väldigt flackig med hittade burkarna utan problem så det var något positivt. Inga hundmöten har det varit, men dofter av hundar iallafall och Bengan reagerar som vanligt när det gäller det beteendet (pip och skrik och ibland kast i kopplet).  Jag försöker avleda honom så mycket som möjligt genom att sätta honom ner och kasta ut en godis, och när han är tyst så får han lov att leta godiset. Det gäller att inte ha bråttom ute med honom när sådana där saker dyker upp. Jag har slarvat med att sätta honom ner innan och efter vi gått in genom ytterdörren, och det märks direkt på honom. Men han sitter alltid när han skall få sin mat iallafall. Måste ha bättre sjävldiseplin när det gäller allt i hundträningen om vi skall komma någon vart (dumma mig)…. Men det är rätt trist att träna själv hela tiden och jag behöver få ett spark där bak ibland.

Vi hade katterna med oss, och dom fick vara med oss i stora stugan och det var hur spänande som helst. Så mycket dom har varit igång denna helgen är det inte ofta dom är. Stina har varit hur busig som helst och stackars Minja är inte van att bli påhoppad så där men det kan hon få dom hon kan vara riktigt elak ibland.

Vi träffade på några jägare i skogen för ett tag sedan, och framfusig som man är så dök jag på dom direkt och frågade om dom hade några klövar över. Och tur som man hade hade dom precis fått ett råddjur så en givk fram till påsen och sågade av klövarna. Jag visade dom för Bengan och trodde han skulle bli helt galen, men han vart lite tveksam först och nosade och tyckte det vart lite obehalgligt till en början. Men efter några sekunder så trillade polleten ner och han vart totalt omvandlad. Hans blick var som besatt och han skulle ha den till varje pris, så vi lekte lite med den först innan jag tog undan den.

Bengan skällde på jägarna innan han kom fram till dom, det brukar ju inte vara några folk där ute och särskillt inte med bil så då måste ju Bengan säga högt och tydligt att  något inte stämmer, så en av jägarna sa att Bengan hade ett väldigt bra och drivande skall (så han kankse har tax i sig trots allt ? ).

Jag blev lite förvånad över deras val av hundar dom hade med sig ut. Jag såg dom på avstånd och då vart det en liten tax och en utställnings springer… Det var taxen som hade jobbat hela förmiddagen men dom jagade med springern också och tydligen vart hon helt godkänd i jobbet. Trodde jägarna ville ha lite mera arbetshund med lite mera temprament i, men det är ju kul att vissa folk tänker på att dom skall ha hunden även om det inte är jakt och dom skall tillgodose hundens behov då också och eftersom jägaren var lite äldre så orkade eller så hade han väl inte den tiden att lägga ner för att tillgodose en jaktspringers behov. Man slutar ju aldrig att förvånas till det positiva…

Jag har inte haft möjligheten att träna med några hundar den här veckan, men de gångerna Bengan har sett främande hundar tycker jag arr han har varit väldigt duktig, bara en gång har det varit ett utfall av större modell men annars så han han skällt lite men lyckats hålla sig på en väldigt bra nivå trots allt. Så jag är väldigt nöjd med honom och hans vecka. Han verkar vara rastlös dock så i dag så åker vi till landet så får vi vara flitiga där nere. Det var ju egentligen denna helgen klickercamp skulle vara. Lite trist att man inte kunde hänga på när man pratat med personer som man ville träffa, men som jag säger: Vi kommer till nästa träff och då är Bengan redo för vad som väntar honom. Här är förresten bilder på oss från helgen med Eva http://jyckecamp2009.wagyourtail.se/#post27  När man ser dom så tycker jag att Bengan har ett väldigt tydligt kroppsspråk som på andra bilden visar han tydligt att han inte vill ha någon konflikt, och på sista bilden tar han emot Evas klappar på ett mycket bra sätt och där ser man vad Eva menar att han suger åt sig närkontakten. Åh vad fantastiskt duktig hon är på att både tolka människor och hundar och trevlig var hon också och hade inget emot att bjuda på sig själv.

I dag är det kul att vara en Bengan ägare…. Alltså det gick så jävla bra i går och jag svävar på små moln och det känns som om jag aldrig kommer att sluta.

I går var vi igång non stop sedan kl 9 i morse. Vi skulle tas oss ut sjävla till Annika (brukar få skjus men kände att jag inte ville besvära någon om att köra mig för att sitt och vänt i en timme för att köra hem mig igen) med buss och jag tyckte att jag var så smart och slippa en massa byten om jag gick till busshålplatsen och kunde ta bussen direkt till Gråbo.

Jag hade rätt mycket koll på vägen till busshålplatsen och visste hyfsat hur jag skulle gå men jag gick en timme tidigare bara för att vara på den säkra sidan. Men det som mötte mig hade jag inte riktigt väntat mig.

Jag visste att man behövde passera en ko hage men jag visste inte hur mycket och jag var nästan säker på att kossorna fått komma in nu när det är -4 ute på förmidagen. Men där gick jag bet, för efter att ha passerat den första svårigheten en ko bro som Bengan inte kan gå på eftersom det är för brett mellan rören så hade vi krypit under en bräda vid taggtråd staketet och jag vart glad att vi klarade oss igenom det utan blodbad. När jag gick där i godan ro så såg jag först något brunt men jag trodde det var ett träd eller buske eller så, men när det började röra sig så svor jag ganska ljudligt och funderade på hur man kunde passera på ett smidigt sätt utan att kossorna fick syn på mig och jag slapp störa dom. Men jag såg bara 3 st och eftersom det är en gångled igenom hagen så tänkte jag att dom borde ju vara vana med att folk passerar så jag gick vidare och när jag kom fram så såg jag 5 kossor på ena sidan vägen och 4 kossor på andra sidan vägen. Alltså behövde jag gå igenom en flok okända kor med en hund som var hetare än hetast i kopplet just då.

Jag låtsades som det regnade och undvek att titta på dom men höll ändå koll ifall någon skulle röra sig.  Jag kan säga att jag aldrig har varit så nära hjärtatack när jag passerat flocken och två kor börjar kolla efter mig. Jag började gå lite fortare och till slut sprang jag i halv panik och slängde en blick över axeln då och då för att kolla om dom kom efter. Och eftersom jag inte visste hur stor hagen var eller hur utgången såg ut så följde jag bara vägen och till slut så kom vi ut. Jag kan säga att jag var lite blå i annsiktet = 0 kondis och jag tackade gud att vi kommit förbi dom med livet i behåll (behöver jag skriva att jag aldrig såg dom komma efter utan det var bara jag som kände mig förföljd).

Och jag råkade i samma veva kolla på klockan och såg att det var 10 minuter kvar tills bussen skulle komma och missade jag den så visste jag inte när nästa gick och jag är säker på att jag skulle komma försent. Efter att gått lite fel hittade jag rätt och precis när jag tog upp lappen där jag skrivit vilken buss jag skulle med kom den.

Eftersom det var mitt på dagen och inte många människor på bussen kom jag mycket snabbare fram än vad det stod på västtrafik och vad jag räknat med 1½ timme för att vara exakt. Så vi började gå mot huset eftersom hon har en skog i närheten så kunde man traska runt i den så länge.

När vi kommit en bit på vägen och det ut en schäfer en 100 meter framför oss, och Bengan gjorde två tydlige lugnande signaler genom att titta bakåt och titta på hunden och titta bakåt igen. Dom gick ifrån oss så vi stod kvar då han var lung och kunde vara tyst och leta godis. När hunden försvunnit så började vi gå framåt igen, tyvärr så gick dom inte så långt utan efter några minuter vände dom och gick tillbaka till huset vilket innebar att vi också fick vända. Bengan visste att hunden gick bakom oss och han gick och kolla bakåt och sedan framåt utan att varva upp och han fick godis och mycket beröm hela tiden.

När vi släppt förbi dom så gjorde vi ett nytt försök att gå mot skogen, vi skulle precis passera Anikas hus när det kom en rottis åt andra hållet som skulle in till henne, så vi backade lite för att öka avståndet och Bengan blev lite orolig men inget utfall utan bara lite pip. Men efter det så var det lungt och han kunde lungt go och strosa och kissa ännu mer .  Vi satt och mös i solen och det var kallt i luften men eftersom det var vindstilla så kunde man ändå njuta av vädret.

Efter att väntat ett bra tag och det började bli kallt så var det våran tur att komma in. Det var ett tag sedan vi var där nu och Bengan nosade runt överallt för att kolla läget och efter att hjälpt honom upp på bodet la han sig helt rätt (varför gör han inte så hemma utan man får flytta huvudet och ben och rygg för att bara att komma i gång). Bengan njöt i fulla drag och låter som ett sågvark när hon kommer åt dom rätta punkterna. Han hade en låsning vid höger bog och när Annika jobbat ut den fick Bengan en rejäl reaktion, hela överdelen av ryggen svullnade upp när blodet kunde komma fram ordentligt och han ändrade till och med färg och blev väldigt mycket svartare på det svarta partiet as coolt att se faktiskt. Och man såg var Annika jobbat igenom honom då han vart hur stor som helt om man jämförde där hon inte jobbat igenom honom. Alltså det är sjukt coolt att se kroppen funka på det sättet att det till och med kan ha inverkan på färgen vär blodet kommer igång och pumpar.

Hon var nöjd med hur han såg ut, men han har ju sina vanliga spänningar där jag inte kommer åt och det är ju därför jag åker till henne för att lösa ut dom, efter en sådan behandling så det man hur lång han är i både nacke och rygg nästan så man kan tro att han har tax i sig också . Så nu vart man 1290 kr fattigare efter det besöket men en hund som är otroligt tacksam och ett fint nytt BoT täcke också i storlek 72-75 cm och innan hade han 64 cm på sitt täcke, helt sjukt när man ser på det sättet hur mycket han var låst i ryggen. Men nu skall han inte länga sig mer sa Annika och det var ju skönt det för då slipper man att köpa nytt hela tiden. Men jag måste köpa en ny sele som han skall ha på sig när han har vintertäcket då den selen vi har nu blir så tajt i halsen så det blir nog en storlek större och så får kom korta den lite…

När allt var klart så skulle vi gå till bussen och vi kom precis när den kom vi var lite efter men jag skulle ta upp min plånbok och då åkte buss jäveln iväg utan mig!!! Så jag fick sitta där och vänta i 40 minuter och det var hade ju inte blivit varmare tur att Bengan hade sitt täcket iallafall så man slapp bli stressad för det. Och medans vi stod och väntade så kom det en tjej med två springer spaniel. Bengan var lungt och kollade hela tiden medans dom kom närmare och precis när dom skulle passera oss på andra sidan vägen kom ett utfall. Då hade han alltså stått och tittat på den i nästan 1 minut tills dom kom så nära att det blev så jobbigt för honom, jag kunde inte komma undan särskillt mycket men Bengans utfall var inte så stort och mitt under det började han yla???? Undra vad han säger igentligen??

När bussen kommit och vi gått av så stod jag där och funderade på om jag skulle ta vägen igenom hagen igen eller ta den lite längre vägen och komma undan med livet i behåll, jag valde lätt det senaste allternativet och det var bara att börja trampa hemåt efter två timmar var vi hemma och jag var trött hungrig (hade bara käkat en macka innan jag åkte iväg) och helt överlycklig över att han hade varit så duktig och varit så lung i alla situationer. Han sov rätt gott hela kvällen och jag somnade tidigt själv också.

Men idag är en ny dag och Bengan är mer än villig att göra om ett sådant äventyr känns det som. Få se vad vi kan hitta på idag.

 

Jag har fått lite klövar av Elsa några rådjur och en älgklöv. På eftermiddagen tog jag cykeln och åkte ut och la ett spår till honom. Jag kan ju säga att jag var väldigt ringrostig när jag skulle cykla då jag inte hade gjort det på VÄLDIGT länge och jag har en historia med en massa cykelolyckor med en bruten näsa och en skrapad underläpp som följd av dom största olyckorna, så jag var lite nervös och tog det väldigt lungt. Kom fram till det rätt fort att jag saknar helt konditon och med en gammal cykel med bara två växlar vart det segt.

Men på morgonen efter gick jag spåret och det gick hyfsat förutom att han försökte gena i svängarna. Och innan jag kom hem efter att varit iväg så gick jag ut att la ett personspår som låg i två timmar som han fick ta på eftermiddagen så det blev mycket spår för honom den dagen och det skall ju helst vara så.

Idag träffade jag Elsa och då hade jag med mig både Bengan och Selo för ett träningspass för dom båda faktiskt.

En helt ny miljö för dom båda och det positiva var ju att Bengan inte brydde sig det minsta om Selo och körde sitt eget race med pip och skrik. Vi gick fram och tillbaka och fram och tillbaka ingen några gånger och körde passivitet och leta boll och godis när han kunde varva ner bra.

Men jisses vad sårbar man är bara att komma till en ny miljö så där får honom att flippa ur, och behöver köra mera på ställen han aldrig varit på. Helt enkelt. Så jag skall försöka komma iväg så ofta jag kan till nya ställen inte gå så mycket utan bara sitta och göra roliga saker när han varit bra!!!

Han är ju duktig på ställen han känner sig säker på som i stugan kan han ligga helt utsträckt i trädgården och nästan somna. Men där har vi ändå slappnat av så mycket och bara varit ute utan att göra något när man sitter på altanen eller bara sitter och pratar. Och det jag tycker är väldigt konsitgt är att han ändå kan slappna av SÅ bra på spårvagnen. Han ligger mitt i vägen och folk får kliva över honom utan att han reagerar och då är jag ju inte så avslappnad eftersom jag kollar efter hundar hela tiden.

Ja dess djur vad skulle livet vara utan dom.