Sitter jag här med halsont, snorig näsa och feber… Det slår verkligen aldrig fel. Jag kommer faktiskt inte ihåg en jul där jag har varit frisk, det var länge sedan iallafall. Så nu vet jag vem som får bli rudolf i år igen då min näsa så röd att självaste Rudolf blir avis… Och Bengan är helt galen nu när det är snö och eftersom jag inte orkar gå några längre promenader är han sjövild ute och han har tappat allt förstånd.. Han lider tydligen av minnesförlust då han helt glömt av att katternas matskål rör man inte, så nu får den stå på bänken så jag får hela tiden lyfta upp Minja som också lider av minnesförlust och glömmer av att hon var uppe och käkade för 2 sekunder sedan… Undra om det är smittsamt det där?

Man sover ju aldrig bra när man är sjuk, men i natt tog det ju priset. Det började med att klockan ringde vid halv 1, och lat som jag var stängde jag bara av den utan att gå ut med Bengan. Efter en kvart (hade somnat om) så kommer det två personer instormande i trappuppgången och sparkar av sig snön och river runt så jag trodde dom ville väcka hela huset, och när dom hade tystnat och man låg så när mellan medvetslös och medvetandet jo då ramlade skaftet på damsugaren (som jag hade varit lat och låtit stå kvar då jag skulle damsuga mer i dag tänkte jag) och självklart ramlade den rakt på damsugaren och jag har självklart inte dragit ur sladden så dammsugaren gick i gång så där vid halv 2 på natten…. Och när man väl vaknat till liv efter att ha blivit livrädd och sprungit ut i köket för att stänga av maskinen så kunde man ju inte somna om…

Eftersom jag inte orkat gå ut särskilt mycket nu dom här dagarna så har vi tränat flera korta pass hemma istället så Bengan får göra nått. Vi har tränat på att få upp farten till buren och det går riktigt fort ibland, och vissa gånger ser han ut som en häst som kickar bakut och då kommer han av kurs och håller på att krocka med dörren på väg in i buren… men han är väldigt tveksam om vi typ är i hallen och jag säger buren så man måste göra honom säkrare på ordet.  Jag tänkte börja med att förstarka en filt också som jag kan ha med mig ut så han känner sig bekväm med den också. Nu har jag varit väldigt lat och inte gjort nått godis till honom, utan han har fått gurka och räkost (han älskar ju det också så det är ju inget fel). Jag har kycklinghjärtan i frysen som jag skall tillaga någon dag och sedan skall jag svänga förbi djuraffären och köpa lite standart som han får som godis också. Det är alltid bra att han är van vid nått annat också än färskfodret ifall det skulle krisa sig  någon gång… Tyvärr säljer inte alla affärer standart heller men jag vägrar ge honom nått annat torrfoder då om han skall äta torrisar så är det bäst.

Idag skällde han på två st chiuauas som dök upp plötsligt jag orkade inte vända tillbaka så jag kortade bara upp honom och fortsatte då dom var bredvid oss på ett rätt långt avstånd så gick det att lösa så.. Annars har det varit lugnt på utfallsbiten tack och lov, men dagen har ju bara börjat.

Kollade igenom gamla album och hittade en massa fina bilder på Bengan och Alma. Det var över ett år sedan Alma lämnade oss, och jag har fortfarande inte fattat det utan man är fortfarande inställd på att hon skall komma stormande emot oss för att hälsa och sedan springa iväg och lägga sig på sina favorit ställen. Hon var en dam ut i klospesten och var fruktansvärt klok.

Tyvärr är inte bilderna av hög kvalitet då jag inte har scannat in dom men det funkar så länge.

Här är Billy. Min systers rottis som inte längre finns med oss:

Och här har vi Fly en Fd travare som var min första häst:

Fruktansvärd sits och händer men fin polle iallafall, kunde gått långt med rätt ryttare

Och här kommer Alma:

Trött och kall efter simningen. Hon var alltid tvungen att ha en filt över sig efteråt

Och så kommer Bengan:

Vaknade upp i morse och såg att det hade snöat… Så det blev fort på med kläderna och ut med Bengan för att han skulle få se det också… Han vart överlycklig och nosen var nere hela tiden och han gick på buskar och högt gräs för att få snö över sig… Hihi han är hel härlig ute när han är så glad. Men om man ser till promenaden var det inte den bästa, efter helgens bilåkning så var han extremt laddad ute och låg på konstant och spanade och spände sig hela tiden. Och bättre blev det inte med 3 utfall, eller jo på ett sett han fick ladda ur batterierna men 2 av utfallen var på riktigt dåliga ställen. Ett vart det direkt när vi kom ut då kom en annan hund ut ur en annan uppgång och Bengan var ju laddad eftersom det var snö och en annan hund så det tog ett tag innan han släppte den och kunde börja nosa igen, och det andra var precis i en backe där han har fått flera utfall och han är laddad även om det inte är någon hund. Och den är grymt brant och med en massa snö så ser man inte vad det är halt någonstans. Så det var att vända och försöka få med sig Bengan så dom kunde passera. Jag satt och matade Bengan med räkost tills dom var utom synhåll och Bengan koncentrerade sig väldigt på tuben vilket är super bra, eftersom han slickar mycket så lugnar han ner sig på det sättet, tyvärr så vill han att det skall komma ut fortare så han biter hål i den vilket gör det hela väldigt kladdigt när det går hål . Och det sista mötet gick bra på så sätt och Bengan var lätt att bryta ner jag väl fått upp mjukost tuben. Jag använder ju mjukosten till att fylla hans sådana här http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=L158 när han är ensam och skall ha nått att pyssla med. Den rekommenderar jag verkligen då det är lite pill för dom att få ut det.

Nått som är lite knepigt är ju att han inte fick ont i tassarna nu när det var snö. Han hade på sig skydden i början av promenaden, men han ville ju så gärna leka i snön och han halkar ju värre än bambi på hal is om han skall ha dom på sig så jag tog av dom för att kolla hur lång tid det tog för att han skulle få ont och jag behövde inte sätta på dom igen… Väldigt knepigt för det har ju bara varit väldigt kallt den senaste veckan men ingen snö och då har jag ju ens inte kunnat gå runt huset innan Bengan börjar halta. Super bra ju om han inte behöver ha dom på hela tiden, men självklart har jag ju med dom ut ifall… Igår kväll när jag var ute med honom så efter han hade kissat så skulle han skvätta bakbenen och tydligen hade jag inte satt fast den ena tillräckligt hårt för den flög iväg med värdens fart så det var bara att leta reda på den i mörkret och inte hjälpte Bengan till utan han ville ju nosa åt andra hållet helst.. Väldigt bra samarbete (not).

Stina katten som har haft problem med sina analsäckar och varit lite risig i pälsen och börjat få en liten för stor  trivsel mage har blivit jätte mycket bättre. Analsäckarna har hon inte haft problem med och pälsen är bättre än någonsin och magen börjar på att krympa på henne… Allt detta för att jag slutade med torrfoder och gått över till Mjau och Bozitas blötmat… Visst det blir dyrare särskillt eftersom jag ändå köper torrfoder till Minja men det känar man ju in på på vätrinär kostnaderna iallafall, fast det känns i hjärtat när Stina kommer farandes när Minja skall få lite torrisar dom gillar ju det så mycket så biland får hon lite också.. Jag vill gärna att Minja skall få lite extra i sig då hon är så aktiv och så liten i kroppen så hon inte skall gå ner i vikt även om hon inte svälter eller antagligen inte skulle tappa några kilon om hon bara åt blötmaten men iallafall…

Jag har beställt sök i teori och praktik från Canis, igentligen så skulle jag inte ha nått men när det var så mycket rea + min VIP rabbat så kunde jag inte motstå, jag vet inte riktigt vad jag skall säga till Patrik men jag tycker jag är värd det med tanke på hur mycket han har lagt ut på sin bräda och två segel som han köpte i helgen (ok dom var begagnade men det vart ju några lappar som gick där).

Jag börjar bli förkyld på allvar nu tror jag. Jag har känt av det från och till men det har inte brutit ut riktigt, men nu är det snorigt värre och halsont precis lagom till julafton. Jag minns inte när jag var frisk på en julafton senast faktiskt. Det var ju lunginflammation förra året och det har varit förkylningar och maginfluensa och nått år var det ju blindtarmen.. men men jag vet inte riktigt vad vi skall göra annat än att åka till Patriks mormor som gärna ville att vi skulle komma, men eftersom det är hundar där på kvällen blir det jul lunch iallafall… Jag har faktiskt inte ätit någon julmat över huvudtaget i år, jag är verkligen inte sugen (jo rödkol, köttbullar och potatis är ju alltid gott) men jag skall ju inte äta kolhydrater och efter  alla avslöjanden med djuren så är jag otroligt sugen på att bli vegetarian igen.. Så jag bojkottar skinkan och sådant i år men sillen kommer jag nog nalla både en och två gånger på… Vi brukar faktiskt inte äta någon direkt julmat jag och Patrik utan vi brukar grilla något gott istället. Patrik har ju en massa jultallrikar och julbord att göra så han är äckligt trött på den maten… Och i år hade dom inte något havs julbord (dom har haft det innan och då han vi fått det som blir över, en massa räkor, kräftor, sill och allt möjligt gott).

Här kommer bilder från idag, dom blev väl inte jätte bra då det är svårt att få honom att stå stilla, det är bara att trycka och hoppas på det bästa och Bengan gillar ju inte heller att bli fotad

Här syns skydden lite på tassarna

Det är inget kul att åka bil i så många timmar, utan nått direkt slutmål. Det blev lite ändrade planer så vi åkte inte till Harriet. Så vi åkte till Halmstad direkt.

James var där och gick fick klappa lite på han <3, fast det var lite läskigt när han lät så mycket så ibland så slutade jag bara för att se så han fick tillräckligt med luft.. Hur mysiga dom är så tänker jag aldrig skaffa någon tills deras avel ser betydligt bättre ut, men det hindrar ju inte att klappa på dom som finns. Han såg annars väldigt fin ut i kroppen och var inte särskilt kraftig även om han vägde hela 11 kilo.

Bengan var väldigt duktig hela resan, men när vi stannade till och handlade så skulle jag kissa honom lite snabbt och med en gång jag öppnade luckan så började han skaka (frysa) så han kissade en gång och vände självmant till bilen och på väg tillbaka började han få ont i sina tassar och halta så jag sprang den sista biten så att blodet skulle börja pumpa lite. Han fick frukosten i bilen med värmen på och liggandes på fårskinnet .

Jag blev väldigt förvånad över att han frös SÅ lätt. Han brukar inte visa jätte ofta att han fryser, så det är tur att jag har täcke till honom för nu är det snorkallt ute…

Efter Halmstad så åkte vi till Varberg och hämtade upp brädan och åkte för att kolla till stugan och då passade jag på att gå en sväng i skogen där. Bengan vart överlycklig och överladdad i skogen och låg på ruskigt mycket i kopplet, och han såg fruktansvärt chockad ut när vi kom tillbaka och satte oss i bilen igen.

I Halmstad var det gått om hundar och eftersom vi åkte lite galet så blev det lite vägar runt i halmstad och då passerade vi mycket hundar, eftersom vi åkte långsammare än på motorvägen så passade Bengan på att sätta sig upp och han såg ett flertal hundar utan att ens pipa eller reagera utan han satt bara och tittade. När vi väl hade parkerat så kom det någon blandras ur en uppgång och passerade våran bil väldigt nära. Jag såg att Bengan satt upp och var berädd på en massa vrål men inte alls han tittade bara.

I kväll blev det två hundmöten, en vit schäfer på ett långt avstånd och Bengan skällde bara för att han hade mycket energi och det var bara skall som inte hade någon baktanke, utan han skällde och rusade iväg och ville leka i snön. Andra mötet blev det litet stressat och därmed större utfall. Jag möte en kärring som alltid brukar släppa sin ena hund på precis det stället jag befann mig på (i en kurva med dålig uppsikt), så jag fick vända lite snabbt för att inte hunden skulle komma farande mot oss i 190 knyck och då skällde Bengan vilket gjorde att hon inte släppte hunden men hennes andra hund svarade upp vilket Bengan blev mer stressad över men det vart inget STÖRRE utfall där heller.

Och när jag var på väg in så började han halta, så jag fick bära honom den sista biten, stackarn han får så ont i tassarna så nu har jag lagt skorna vid kopplet så jag inte glömmer att sätta på dom.

Hemma har vi tränat lite burlek (han älskar verkligen det, men är lite tveksam när jag ger kommandot och när han väl springer mot buren halkar han på golvet eller slår i tassarna i kanten på buren, så det blir att köpa mattor och lägga ut lite överallt och köpa ett smidigare skydd på buren än halsduken jag satt där så länge.

Jag har börjat köra tasstarget på min fot och Bengan slår alltid till med sin tass på smal benet och river ner tassen till min fot, vilket har gett att jag har massor av blåmärken på smal benen då han gärna tar i för kung och fosterland.

Ja, lördagen är räddad eller förlorad beroende på hur man ser det…

Vi skall upp alldeles för tidigt i morgon för att sätta oss i bilen och först bege oss till småland för att hälsa på och lämna över lite saker till Harriet. Det skall bli sjukt kul att träffas då vi bara har tjötat över nätet om allt och inget. Och det skall självklart bli kul att träffa Kiara också och se om det stämmer om vad jag har fått för uppfattning av damen .

Sedan bär det iväg till Halmstad och vi skall helst vara där vid halv 3. Där skall killen kolla en affär och jag klappa mops .

Och efter det bär det iväg till Varberg för att hämta upp den brädan som har varit inne på lagning och det skall ju helst göras vid 4 tiden. Så Bengan kommer ha en trevlig dag i bilen, men han kommer ju ut lite då och då och så får vi dra järnet på söndagen som plåster på såren, vi kankse sover i stugan för Bengans del så han inte blir allt för sur för sist vi var i Varberg lämnade vi bara brädan utan att kolla stugan och det satt långt inne för Bengan att förlåta oss för det. Så nu skall jag ställa mig och flippa pannkakor och göra kladdkaka för att sedan träna Bengan och sist ge honom en massage och sedan är det sägen som väntar antagligen…

Skall bli kul att se hur Bengan reagerar på Kiara, han har ju faktiskt sett en sådan vovve förut men då vart det mycket läten och jag väntar mig inget annat i morgon. Så jag skall ladda batteriet i kameran så jag kan ta lite kort också på både Kiara och mopsen (som heter James och är en van surfing dog) men den skall Bengan inte få skälla på utan den skall jag bara pussa på. Så plikten kallar…. Jag börjar med Bengan för han ser allt annat än glad ut just nu, stackarn så uttråkad man kan vara.

I går gjorde Bengan allt rätt för att trycka på mina knappar. Det började på morgon promenaden med ett utfall och då han vi inte ens gå ut ur uppgången. Resten av promenaden var pip och stress.

Andra promenaden tänkte jag ta en längre runda och då tryckte jag i honom en valeriana så vi kunde gå förbi dom jobbiga ställena hyfsat lugnt. Vi kom förbi och kunde börja gå mot skogen i lugn och ro. Bengan gick lugnt och städat och nosade och strosade. Men när vi gick i slutet av rundan så vaknade han till liv och började bete sig som om det gått en hund framför oss…  Så i en korsning så svängde jag höger i stället för vänster och då lugnade han ner sig igen. Och så var vi nästan uppe för mördar backen så ville Bengan i till kanten. Jag trodde han ville nosa där och släppte ut honom. Men istället för att nosa började han istället slafsa i sig en äcklig diarré  hög. Snabbt som attans  drog jag bort honom och blev ruskigt äcklad över hans idé. Han brukar vara duktig på att låta bli skit ute, ok en och annan färsk hästboll har glidit ner men det här var ju vidrigt.Hemma får man ju ha en hade på toa dörren annars så städar han mer än gärna kattlådan men ute har det inte varit nått.

Och medans man gick hem och svor för sig själv så tänkte man bara på magsjukan som han kommer få…. Jag hade även sett lite tidigare på promenaden en hundspya (ok det var mycket gräs i den, men ändå). Det sprider ju sig som pesten och värre blir det ju när det ligger högar för att folk inte tar upp efter sig.

Som tur är så har jag ju ett anti diarré medel som jag köpt hos veterinären hemma,  och Bengan älskar ju gurka så om det ville sig så illa så kunde man trycka i honom det för att han skulle få i sig så mycket vätska som möjligt. Jag håller tummarna att det inte bryter ut nått, han var bra i magen när han bajsade på nattis rundan. Men den luktade värre än värst och självklart tog jag upp det…

Att hundar kan vara SÅ VIDRIGA!! usch och fy, det blev att skölja av runt munnen när vi kom hem (han var inte kladdig men iallafall).

Stackars Bengan börjar få ont i tassarna igen. Första vintern han kom till oss hade han jätte problem och fick köldkramp och sprickor i trampdynorna. Vi köpte då tasskydd för att underlätta, och det har med tiden inte varit några problem tills nu igen när han började halta på 3 tassar sammtidigt och då gick vi bara hemma så det var ju ingen direkt snö utan lite pulversnö och kallt på marken. Dom sandar och saltar grymt mycket här också så det blir att skölja tassarna efter varje runda även dom lite kortare. Så jag skall leta fram skydden så dom är med ut ifall det skulle behövas på längre sträckor.

Vet inte vad det var, men jag brukar aldrig kolla blocket annonserna men i dag gjorde jag det och då hittade jag en Bengan korsning HÄR i göteborg http://www.blocket.se/goteborg/Charmig_tik_soker_nytt_hem_24252158.htm?ca=15&w=1

Hon var 6 år och Bengan är 7 år… Oj vad man skulle vilja ta hand om henne men jag skulle aldrig göra det för Bengans skull. Och det står ju att hon inte skall ha andra djur omkring sig?!.

Någon som är sugen på en helt underbar korsning som ger en både skratt, tårar, gråahår och sådan underbar lycka när det väl klaffar?

Tveka inte det är det värsta och det bästa ni kommer att göra i era liv…

Hej. Nu har jag instalerat wp här också, eller killen gjorde det. Kul för nu kan man sitta ute någonstans och skriva när man går vilse eller nått annat… Bengan har haft det trist idag, men jag hoppas killen hänger med ut så vi kan gå el ljudspåret men just ni sitter han och läser min blogg som han inte brytt sig om på hela tiden och han gör det bara för att jag inte vill att han skall göra det…. Nu skall jag börja tjöta på honom så kanske jag lyckas om en timme att få med honom ( ja hjärtat om du läser detta så är det precis så det är).

Om man har otur. Inga ”allvarliga” i den bemärkelsen men dom har varit stora och kraftiga.

I går så såg vi en svart lös hund precis i en kurva i en nedförsbacke. Så det var bara att försöka släpa med sig Bengan åt andra hållet och gå upp i skogen. Jag litar verkligen inte på lösa hundar, då det är sådana hundar som folk för det mesta inte har någon kontroll på och då låter ägarna dom springa lite hur som haver och ropa att den är snäll…

Andra mötet i går var bara på ren vana och hur löjligt som helst. Och jag sa faktiskt det till honom att det där var ju helt meningslöst då han har sett hundar på det där avståndet förut och inte reagerat så mycket som då.

Han blir väldigt rastlös fort, och han är ingen drömhund att ha att göra med om man skulle vara sjuk i en vecka. Han kräver sitt varje dag som grund. Alltså minst en lång promenad + lite pyssel flera gånger under dagen, så är jag lat någon dag straffar det sig dagen efter. Och helst skulle han gärna jobba mer än vad han gör men då kräver han mer efter det.

Idag blev det ett möte med en rottis. Den var lös och den var lite tveksam till att gå till matte men till sist vände den och hon kopplade upp den. Hon ropade något som jag inte hörde så jag sa det vanliga ”det är en hane som har väldigt svårt för främmande hundar så jag går undan här så ni kan passera.” Jag gick inte upp i skogen utan jag vek av till en liten grus väg vid sidan om  så vi var fullt synliga men det var ett avstånd man kunde passera på utan att krångla till det. Och precis när människan skulle passera stannade hon upp. Hon ropade till mig igen och jag hörde bara ordet kastrera. ”Jo han är kastrerad och det var ett tag sedan så det är inte alltid det hjälper”. Hon sa ”jag kastrerade min för 2 månader sedan och det kunde inte bli bättre” under tiden stod Bengan och vrålade och var inte alls med på noterna att vilja bekanta sig med den andra hunden. Och människan fortsatte att tjöta och började prata med Bengan mendan han skällde vilket gjorde att han började vråla ännu mer… Och sedan hade människan mage att fråga vad jag trodde han skulle göra om våra hundar skulle träffas. Jo, han är ju som du ser blockerad just nu så han har ingen aning om vad han gör och han känner ingen smärta eller glädje när han är i detta tillståndet. Men tror du verkligen han skulle bita det är ju en rottis jag har, fick jag till motsvar…Ja sa jag han bryr sig inte så mycket om raser, utseende eller kön och eftersom han inte vet vad han gör så vill jag inte testa. Under tiden hade rottisen börjat tappa tålamodet på Bengan och man såg hur han började höja svansen och få russin formad mun och ett dovt morrande dök upp… Tanten som var i 40-50 års åldern började dra i kopplet och säga till honom och då började hunden dra mot oss och man såg att hon fick ta i med all kraft för att hålla honom tillbaka och ändå var det inte särskilt mycket han la bakom. Så jag började tröttna på att vara trevlig och tillmötesgående så jag började att vända både mig och Bengan åt andra hållet och började röra mig där åt för att minska den spända situationen. Och då började tanten trampa iväg men det var knappt att hon fick med sig hunden och medans hon gick neråt ropade hon efter att vi kanske möts igen och kan träna då min hund är så snäll och inte bryr sig…. Jag svarade jag visst och bad en stilla bön att jag aldrig skulle stöta på dom igen. Bengan var väldigt skärrad av allt det och hade svårt att släppa och resten av promenaden gick han på tårna och spanade efter nått att skall mot.

Det var ingen höjdare då vi skulle träffa Låtta och träna hundmöten lite senare på dagen. Så jag tryckte i honom en valeriana när vi satte oss i bilen och så fick han en till när vi skulle träna.

Två flamsiga flattedamer var det som letade efter nått som var ätbart hela tiden om dom inte var uppe i ansiktet på en.. Den ena damen löpte och det var spännande att se om Bengan reagerade på den doften…

Det började väldigt bra och till en början kollade han inte åt det hållet alls utan var mer intresserad av andra sidan och på alla dofter så jag lät honom bara vara så han själv fick styra det… Han skällde lite men inga kast i kopplet utan han höll sig lugn på det sättet…

Vi körde 10/10 pass och man märkte att Bengan snabbt blev trött och då började han att skälla mer för det. Det räckte bara med att Låtta gick ner på ”kort sidan” för att Bengan skulle tycka det var tillräckligt med förändring. Vi tränade på samma plats som vi tränade med Eva och då var det bara hundar på samma långsida så han är fruktansvärt känslig för små små förändringar…. Stackars Låtta gick fram och tillbaka och jag visade med armarna åt vilket håll jag ville att hon skulle gå, och vilka underbara hundar som inte brydde sig ett skvatt om min galna råtta som gormar och låter… Stort tack än en gång Låtta om du läser det här.

Vi avslutade på den säkra långsidan och Bengan klarar av att gå mot bilen och ha hundarna på ca 60 meters avstånd och då bryr han sig inte utan han drar mot bilen och vill pausa , känns underbart att han känner sig så säker i bilen det tog ju ett bra tag för honom att bara känna sig säker hemma och han kan bli orolig om jag lämnar honom hos hundvakt någon annanstans… Skönt att man ha klarat sitt jobb såpass att han har någon trygghet i livet…

Har allvarligt tröttnat på livet i lägenhet. Visst jag trivs med området då det är nära naturen, och lägenheten är super mysig. Men jag är trött på att man måste tassa på tårna för att grannarna inte skall bli tjuriga och att inte kunna göra sitt hem till sitt riktiga hem som tex tapetsera och liknande då det känns helt meningslöst att göra det i denna. Men jag och killen kan inte riktigt komma överrens om vart vi skall flytta. Men det vi har kommit överrens om är Varberg fast jag helst av allt skulle kunna tänka mig gråbo lerum eller liknande, men det är för långt från havet…

Och nu äntligen har jag fått honom på min sida när det gäller Irland. Jag har ju varit så sugen på att flytta dit och jag skulle göra det när jag träffade killen. Hade jobb och allt fixat, men men vad gör man inte som för dessa killar.. Men nu har man ju djur så det är ju inte lika lätt och bara flytta så där. Även om Irland inte har några andra sjukdomar än vi har i Sverige, men skogen då?? Man måste ju kunna gå och njuta i skogen en heldag om man känner för det..Och Irland är ju inte direkt känd för sin skog även om det är den gröna ön. Fördelen med att flytta till en ny stad är ju att man kan börja jobba igen för standen (lätt med tim vik eller liknande) då jag har gjort mitt här så gott som.

Nackdelen är väl att man skall försöka hitta ett hus man har råd att hyra som inte ligger allt för långt bort från stan då jag saknar körkortet fortfarande, men vi kollade på Patriks kort och till sommaren får han lov att börja övningsköra med mig så då går det fort förhoppningsvis.

Bengan är så uttråkad att det känns som om han aldrig kommer att förlåta mig. Vädret var ingen höjdare i dag och killen åkte aldrig ut så det blev ingen heldag i skogen så nu måste jag verkligen fjäska med honom så han blir glad på mig igen. Jag längtar till slutet av månaden…Inte till julen eller till nyår, men jag fick reda på att min åter bärgning från huveröds kommer då och jag hade tydligen handlat för nästan 4000 kr (kattmat och kattsand går in på kortet så det är ju super för annars så skulle det vara väldigt MYCKET pengar då jag bara köper ben till Bengan där och buren köpte jag där också). Men jag saknar faktiskt en djuraffär med bra priser och utbud jag beställer från nätet men jag känner fortfarande att vissa saker finns inte att få tag i i Sverige och utomlands har jag ingen lust att handla ifrån.  Men jag har hittat en sida med många roliga leksaker till VÄLDIGT billig pening trist bara att man har en hund som inte uppskattar lek så mycket..