Det är skärmande vad det går upp och ner med den. Ibland har man inte lust med mycket och andra dagar fullkomligt sprutar det ut.

Jag har varit väldigt låg i hundträningen några dagar, då folk som jag trodde brydde sig och vill hjälpa mig visade sig vara total motsats och det värsta av allt inte har mage till att stå upp och säga det rakt ut utan det är en massa rövslickeri helt enkelt.

Men jag har vänt den där tråkiga känslan nu till nått positivet och nu skall jag fan visa dom.

Bengan har inte fått några gätte utfall utan det har när det har varit utfall bara varit små onödiga. Som i går så såg han en labbe gå snett ifrån oss, till en början så sa Bengan inget och då tänkte jag att det var ju ett bra avstånd och allt så jag kunde gå (det blev som ett T jag gick som det översta sträcket och hon gick som det långa fast på avstånd) men när han var precis och skulle passera den andra hundens linje så kom det ett utfall (avståndet var väl iallafall 200 meter) helt onödigt tycker jag eftersom han inte hade någon anledning att jaga upp sig där.

Pusslen jag köpte var som sagt lite kluriga, men Bengan förstår en del av dom (den ena lådan kan man variera och göra rätt svår faktiskt, och den andra måste han dra i rätt snöre för att kunna öppna dom andra), men vi har inte suttit så mycket med dom.

Idag på morgon rundan körde vi lite nosövningar som gick is så där och han kom lätt ur fokus. Men när vi kom till parkeringen så tog jag fram klickern och tänkte se om han kunde köra lite ingångar. Det kunde han med super fint fokus och intresset bara på mig. Dom sitter långt ifrån 100 men det är bara en kul grej och Bengan får tänka på att han har en bakkärra. Handtargeten har jag blivit slarvig med och det märks på honom ute men inne funkar dom bra.

Vi har även kört lite ingångar inne och lite burlek, tagett och annat smått. Jag skulle behöva sätta mig och plugga men det gör jag lite senare .

I helgen så var vi på kalas och innan vi åkte iväg så tog vi en svängom i skogen, husse hängde med och vi gjorde roliga saker så som leka kurra gömma (Bengan fick totalt hjärnsläpp en gång när han skulle leta husse och fick tänka till ordentligt) sedan tränade vi på ut signal, jag gjorde misstaget att ställa Patrik en bit ut med lite godis och då trodde ju Bengan att han skulle till husse när han fick ut kommandot men det känns ju inte som det är svårt att komma på rätt spår igen. Det var underbart mysigt och helt tyst i skogen så man hörde hur det tjöt i öronen och jag var ruskigt sugen på att släppa Bengan men lät bli då det är som det är om det skulle komma nån hund.

Har köpt en test omgång av ett nytt foder. Jag är egentligen väldigt nöjd med det fodret han får nu. Men det andra skall vara bättre då det inte innehåller nått spannmål och så blir man inte så gätte utsatt ifall frysen skulle gå sönder eller så för då kan man köpa nytt, medans det fodret han får nu inte säljs i affärer utan dom åker landet runt och säljer det ut lastbilen. Det bästa med det fodret jag använder nu är ju att det är så billigt, 150 kr månaden så billigt kommer man ju inte undan någonstans. 

Det skiljer sig en del i innehållet också. Väldigt mycket skiljer dom tillsatta vitaminerna åt  men även fett och protein, på det nya fodret skulle han antagligen äta valpfodret då det ligger närmast det fodret han får nu, och det nya fodret är med lax vilket kan göra Bengan lite orolig i magen till en början. Här ser ni skillnaden på foderna.

Gammla:                                                                        Nya:

Protein: 13,5%                                                            Protein: 14%

fett: 11,0%                                                                     Fett: 16%

Kolhydrater: 8,0%                                                    Kolhydrater: 0

A- vitamin 4900 IE                                                    A vitamin 3500 IE

D3 – vitamin 475 IE                                                   D3 Vitamin: 500 IE

E – vitamin: 60,5 mg                                                 E vitamin: 150 mg

Vitamin – B1 3,5 mg                                                  Vitamin – B1: 1,50 mg

Vitamin- B2 2,7 mg                                                  Vitamin B2: 2,80 mg          

Vitamin – B6 3,0 mg                                                 Vitamin – B6:1,80 mg

Vitamin – B12 0,01 mg                                             Vitamin – B12: 0,02 mg

Vitamin – C 90,0 mg                                                  Vitamin C: 15 mg

Biotin 0,075 mg                                                           Biotin: 0,10 mg

Zink 12,0 mg                                                                  Zink: 30,00 mg

Har varit hyfsad skolmässigt, men hundmässigt har det varit sämre och skuld känslorna är stora för det.

Det har blivit några hundmöten vissa bra andra mindre bra men det senaste mötet är jag stolt över då han både såg hunden på ett ställe där han alltid bygger upp stress då det har blivit många olyckliga möten där. Det var på långt håll men han gjorde inget tecken på att stressa upp sig och när vi gick där hunden gått så drog han inte ner näsan och stressa upp sig utan han bara gick. Så det blev en lekpaus i snön och en spurt hem som belöning då jag inte hade nått annat att erbjuda.

Han bajsar bra nu iallafall. Det är när det är för hård yta på snöns som han gärna inte vill uträtta sina behov men nu är det mera pudersnö och det passar honom utmärkt.

Har kollat runt lite på you tube och sökte på skoj skulle på Bengans korsning och det kom upp några filmer på sådana korsningar (och även andra korsningar med dom raserna i sig), men jag måste säga att Bengan är nog den snyggaste av dom alla . Vissa är ju så feta att man undrar hur dom kan resa sig.  Och det var många filmer där schäfer och boxer lekte med varandra så raserna kanske har fattat tycke för varandra så också .

Idag har vi varit på promenad och tränat på hästmöten också. Ibland kan dom ju låta konstigt och då måste man ju försvara sig för då kan dom ju anfalla. Men alla möten gick utmärkt även om dom kom med fart bakom oss eller från sidan. Han såg en valp när vi stannade vi ett rödljus (han brukar inte sitta upp men han kände på sig att vi skulle ut och ha kul) men där blev det inget skall utan lite yl mummel istället så det var ju positivet.

Jag var och köpte ett nytt foder jag tänkte testa på Bengan. Det är med blandade känslor jag gjorde det jag och Bengan trivs med detta fodret han får nu, men det andra färskfodret är snäppet bättre om man ser ur näringsmässigt synpunkt. MEN det skulle bli betydligt dyrare för mig att byta för billigare än vad jag köper foder nu kommer jag aldrig undan med 110 kr säcken kostar det i dagsläget och det går väl lite mer än en säck i månaden, medans det andra fodret sa till och med hon i kassan att det kommer bli dyrare även om hon inte hade någon prisuppgift om man skulle köpa en månads förbrukning. Jag köpte valpfoder till Bengan nu iallfall han är 7 år och käkar bäbismat, men det var det bästa när man ser till att han är kastrerad och inte super färsk längre om man säger så…

Så får vi se hur hans mage pallar detta då det är lax i, men han gillar det (det var jag faktiskt inte det minsta orolig för) och det ser smakligare ut än det andra förutom att det luktar mera och det luktar lax. Jag har ju en hel del av Fodaxen kvar så om jag skulle gå över till det andra så behöver jag inte stressa med övergången. Vi får se vad som händer och fötter eftersom han blev fruktansvärt kass i magen när han fick salmopet laxolja så får vi ta det försiktigt fram.

Bengans pussel har kommit så det skall vi testa också. Det ena känns väldigt klurigt och man kan välja svårighetsgrad, dom var billigare också än Nina Ottossons saker och dom är klurigare också så vi får se om han fattar dom. Vi har tränat lite på ingångar och var svansen är iallfall.

Imorgon skall vi på kalas och Bengan får stanna hemma även om han skulle vara i sitt esse där med en massa folk och en massa mat, men så roligt skall vi inte ha det så han och mamma får ha det mysigt här hemma, och mamma är ju inte den som är den och han får både det ena och det andra av henne även om jag sagt att jag helst inte vill att han skall ha det. Men tydligen är det synd om honom när han sitter och tittar på när hon äter och när hon öppnar kylskåpet är det en felfri inkallning i 120 knyck som gäller…

Vi skulle ut våran morgon runda. Nu ställde jag klockan tidigt och jag tänkte inte vara lat och bekväm som man annars kan bli och gick en runda på elljus spåret. Jag gick igenom villa området då jag inte vill gå bredvid vägen nu när det är så mycket snö och mörkt. Jag gick ut och tänkte att det är väl inga människor ute nu (dom som jag vet har hund där är inte ute förrän 8 tiden och klockan var 6) och precis när jag kom längst ner så ser jag lite på håll att det var en med hund. Och eftersom man inte kommer undan där så tänkte jag att det bara var att vända. Men jag började gå långsammare och hon försvann neråt där jag tänkte gå så jag tänkte ge henne lite försprång och att jag fortsatte gå neråt. När jag kom närmare så visade det sig att hon vänt och var på väg tillbaka och ett möte var oundvikligt. Kl 6 på morgonen vill man ju helst ha en tyst hund och inte en stor vrål sak som beter sig som han har rabies, och det är ju pinsamt eftersom det ekar så fruktansvärt mycket också.

MEN Bengan var tyst, eller tyst och tyst. Han gnällde ett gällt gnäll och ställde sig på bakbenen och viftade med framtassarna men inte ett enda skall. Det var någon liten terrier vi mötte och den var tyst. Och jag tänkte att Bengan beter sig som den hunden ”borde” göra (inte alls förutfattade meningar här inte  ) Alltså livlig och beter sig som den vill hälsa för det var verkligen ett sådant gnäll Bengan hade.

Så efter mötet så berömde jag massor och började busa med honom i snön för att göra nått försök till att det positiva kan ligga kvar och det kanske bryter igenom vid nästa möte.

Han hade det mysigt och lugnt ute och bajsade (tack). I det senaste inlägget så hade han inte skitit på 1½ dag och det var väldigt nära att vi åkte in till veterinären så att denna skulle ge honom nått, även om han varken var hårt i buken eller gjort några tecken på att vara trög i magen.

Han var inte trög, i magen iallfall utan som sagt bara känslig på hur underlaget är. Knepråtta säger jag bara.

Resten av dagen har varit stress, stress och åter stress spårvagnen gick sönder och jag fick gå ett X antal hålplatser vilket gjorde att jag kom försent och efter den lektionen är det stress hem för att gå ut med Bengan och sedan stress tillbaka.  Men i morgon blir det härligt, jag hoppade av en kurs och börjar inte förrän vid 1 i morgon och då har jag hela dagen med Bengan och se till att jobba honom trött för i morgon blir det en timme själv, vilket jag tror inte kommer blir några problem eftersom han klarar mer än en ½ timme i vanliga fall men det blir DAP i väggen iallafall.

Nu är det tvättstugan och sedan är det svenska plugg som skall göras då jag ligger efter sedan magsjukan.

Nu hade man ju hoppats på att snön skulle försvinna. Det var + grader och härligt väder med solen som sken. Men nu är det kallt och jävligt igen, och snön bara vräker ner.

Bengan gillar ju snön och älskar att springa runt och galna sig, men han har ju också ont av den. Det där med tassarna är ju inte särskilt roligt att få ont i dom, men han har även problem att sätta sig ute för att göra nr 2. Han vill ha det på sitt sätt när det är dags och ibland är det väldigt omständligt men nu är det ju löjligt. Att vara ute med honom i en ½ timme sista promenaden (brukar bli vid 12-1 tiden) bara för att han inte satt sig under dagen känns väldigt omständligt,  och ibland sätter han sig inte ens då så vad skall man göra? Han har ju rätt känslig mage och eftersom han kan få magomvridning så är det viktigt att han får hålla igång den och att den funkar och man är ju nojig när han får mat och ser till så han är i stillhet och känner på magen en stund efter maten och det blir ju inte bättre när man vet att han helst inte vill skita.

Jag har hittat några roliga pussel till Bengan som jag har köpt och hoppas dom kommer snart så jag får testa dom, det skall vara lite utmaning i det hela och dom måste dra ut saker för att sedan puta för att få ut godiset.

Igår så blev det ett utfall. Han satt i bilen och oddsen ville sig så illa att det kom 3 st boxrar gående och stannade precis utanför där våran bil stod parkerad (vi satt inne och käkade på ställe) jag såg honom igenom framrutan och först så satt han och bara kollade. Men självklart så kom det en annan hund och passerade boxrarna och dom satte igenom (helt sjukt alltså det är inte många boxrar som klarar av hundmöten verkar det som) och Bengan fick då fyr och satte igång men jag visste att jag skulle göra saken värre om jag gick ut till honom och han tystnade efter att hundarna försvunnit och la sig ner och var inte särskilt stressad eller orolig. Och idag så kände han doften av valpen (han gör inte det alls ofta) i uppgången då dom tydligen precis kommit in och började stressa upp sig men det passerade fort. Sedan såg han två hundar på håll i mörkret och det blev ett skall och sedan så blev det inget mer.

Man skall inte ropa hej förrän man är över…

Jag åkte på magsjuka, kände mig helt frisk på onsdag kväll men på någon timme var det i full gång och det är en del saker jag kommer ha svårt att äta igen efter detta kan jag säga.

Fy vad vidrigt det är!! Jag har inte ätit mer än ett halv ägg (var det närmaste magmilt jag kunde hitta) och 4 st pigelin glassar, men jag har fått i mig en halv liter blåbärsoppa och 1,5 liter ramlösa och behållit det fast det är väldigt upp och ner. Svag är man och har ont i precis alla leder och muskler man har så man vill helst inte ligga men det är inget annat jag kan göra.

Stackars Patrik har fått sova på soffan och vaknat när jag sprungit i skytte trafik  fram och tillbaka på toan (och tydligen sprang jag ett X antal gånger på en timme). Stackars Bengan har haft det rea döden och underbara Patrik har kommit hem från jobbet och kissat honom för att när han kommit hem sent gå ut med honom en timme i skogen så han har fått springa av sig lite, jag kan säga att jag hade en överlycklig hund när dom kom tillbaka. Idag har jag kunnat gå ut med Bengan och kissat honom, väldigt ostabilt och stilla (självklart är det svin halt igen och snor kallt) men han får kissat iallafall tills killen kommer hem sent i dag också (jobba över). Så det enda rätta är att slänga på Bengan Back on track täcket inomhus för då är det plattfall som gäller annars så sitter han och stirrar på mig och gräver med sin fram tass och försöker påkalla uppmärksamhet ;-(.

På dom här två dagarna jag inte varit i skolan har jag massor att ta igen, jag har iallafall hittat en bok jag skall recensera i svenskan och det blir Jonas Gardell – jenny tänkte jag (den finns som ljudbok på biblan så det är ju smidigt).

Nu måste Bengan ut igen och sedan är det sängen som väntar..

232 cal brända.. Det är våran morgonrunda (när jag inte börjar alltför tidigt vill säga). Inte för att man håller nått tempo ute utan Bengan skall ju faktiskt gå och nosa och det är ju ändå hans promenad men iallfall. Vad jag längtar tills det blir ljusare för då kan jag gå upp tidigare och även ta samma runda när man börjar lite tidigare. Men jag gillar inte att gå i skogen så där även om det är el ljusspår så känner jag mig osäker eftersom området är som det är. Men det är skönt att börja dagen så Bengan blir alltid så harmonisk efter en sådan runda och lite frukost på det. Han myser in sig i soffan och ser belåten ut.

Idag blev det ett utfall precis nedanför huset. Det var en lös hund (som har sprungit fram mot Bengan förut) någon Basenji liknande hund är det iallafall. Hunden kom inte fram till oss men ägaren hade inte så stor koll på den. Utfallet blev heller inte så stort men eftersom det var nära den platsen han träffade dalmatinern i går så kan det ju spela in. För annars så tror jag inte han skulle ha skällt i det läget faktiskt.

Idag har vi haft en klo klippare dag. Har gått lös på alla klor här hemma så nu är dom i fint trim igen. Bengans klor växer som ogräs men jag får inte klippa dom för honom om dom är för korta enligt honom. Han har sina rutiner som han alltid måste göra innan han kan stå hyfsat still och inte bara dra undan tassen direkt, men det har ju blivit mycket bättre. Bak klorna kan jag klippa utan problem nu, men jag tror mycket har att göra med också att han är så extremt kicklig under tassarna. Han kan kicka ut som en häst och kopplet ligger längst med baktassarna lite lätt.

Nu har jag tvättstugan så Bengan skall få vara ensam lite. Det kommer säkert gå bra, men jag har fortfarande inte lämnat honom någon måndag den korta stunden. Jag har studie dag den 9:e så då tänkte jag faktiskt göra slag i saken och lämna honom den stunden. Jag filmar ju honom också och varje gång vi har kollat så bryr han sig inte alls. Han tittar mot dörren 1 gång men sedan går han tillbaka till sin kong (den är den bästa investeringen någonsin).

Nu måste jag springa ner..

Ha det så länge

Vaknade tidigt (vid halv 8 utan klocka) och tänkte passa på att gå ut med Bengan då det inte är några folk ute vid den tiden på en söndag. Sagt och gjort vi gick inte så långt utan bara en runda och  sedan upp i dungen vi har utanför huset. Bengan gick och lufsade i godan ro och var inte ängslig eller på tårna på något sätt så han verkade tagit tränings passet i går rätt lugn och bra i magen var han.

Och precis när vi skulle gå neråt så ser Bengan en hund på avstånd han skäller en gång men fortsätter med mig. Jag ser att hunden är lös och att den var vit men inte så mycket mer eftersom det var på så långt håll så tänkte jag att då hinner vi gå ner på vägen och gå uppåt mot huset.

Men när Bengan skällde en gång så bestämde sig den där hunden (som visade sig vara den dalmatiner som 2 andra gånger varit lös och kommit fram springande mot oss) att dra mot oss, och ägaren ropade och ropade och eftersom Bengan hörde att det var en hund hon ropade på började sätta igång och ägga upp sig och skälla mer och mer.

Det dröjde inte länge innan hunden var framme hos oss och då var ägaren ca 200 m ifrån oss och eftersom det var en kulle och en massa träd i vägen såg hon inte sin hund och hennes hund hade ingen tanke på att ändra sin färdriktning.

Den saktade dock ner men kom närmare och närmare. Jag försökte vända på Bengan och fortsätta gå neråt men det gick inte, så jag ställde mig bara där och började smeka honom på börstet och märkte att han lugnade ner sig och han tystnade även ett tag. Men jag blev nervös eftersom hunden kom närmare, så jag tog upp lite snö och kramade den och fick in en rejäl kyss rakt i ansiktet på den andra hunden. Och tydligen var det för mycket så denvände och sprang till sin ägare och då fick ju Bengan spelet. För antagligen så ville han ju hälsa efter som han lugnade ner sig (jag vet ju att han inte klarar av själva hälsnings cermoning då det antagligen blir för mycket och för laddat) och när hunden bara vänder och springer ifrån honom så blir han ju säkert ännu mera osäker.

Jag orkade inte stanna kvar och möta den där ur blåsta idiot till hundägare och säga till henne en gång till att koppla hunden. Utan jag gick runt i dungen igen så att Bengan skulle få nosa av lite.

Den där tjejen bor inte här utan hon tar spårvagnen hit (har sett henne flera gånger vid hållplatsen). Eftersom dalmatiner kan ju ha nedsatt hörsel så börjar jag undra om den inte har det för den brydde sig inte ett piss om ägaren, men i sådana fall borde den inte höra när Bengan skällde en gång.

Oj vad jag  blir förbannad på sådana där folk. Hoppas hon vaknar upp ur sin dvala innan det händer nått. Och eftersom hunden springer på bilvägar och allt så är det väl bara en tidsfråga.

Som hjälper mig och ställer upp med sina underbart galna falttar. Alltså man är ju inte frisk om man äger en sådan, helt galna är dom och letar mat eller annat ätbart hela tiden. Och äter på allt som man råkar ha vid sidan om fickorna och mössan var en trevlig sak man kunde dra i.

Men så snälla och duktiga och brydde sig inte alls om när Bengan beter sig konstigt utan dom är så upptagna med att leta ätbart så det finns ingen annan värd.

Det var en VÄLDIGT störande miljö vi var i först med folk, pulkaåkande barn och andra hundar. Så vi gick lite vid sidan om och kunde träna väldigt ostört.

Första passet var vi i rörelse och Bengan reagerade som jag trodde han skulle göra och han fick rätt snabbt köldkramp så han fick ta en lite tidig paus.

Men sedan gick vi undan och eftersom det var lite kvistar och träd i vägen så tänkte jag att man bara står passiv både hon och jag. Bengan skällde men tystnade snabbt och kunde när jag sa ”bbrraa” släppa dom och titta på mig för godis och jag utmanade honom lite med att börja med berömmet för att se om han kunde hålla sig lugn lite längre och det var inga problem. Men när låtta började röra sig och göra en liten volt för att ställa sig på samma ställe igen så började Bengan skälla men han kastade sig inte i kopplet utan man såg kopplingen där hund i rörelse = måste skälla. Han tystnade snabbt igen och gick tillbaka till samma sak som innan.

Sedan blev det en paus igen och då passade Låtta på att visa lite utav hennes träning med pipa och jag tror det kommer bli en jätte rolig och bra grej för Bengan att lära sig. Och hennes hundar jobbade på väldigt fint även om dom var lite splittrade och försökte göra lite som det ville nu när matte pratade med någon, men dom gjorde sitt jobb och vart glada och belåtna.

Vi tog ut Bengan igen och då körde vi på precis samma sätt som innan fast lite längre fram på stigen. Och Bengan var riktigt bra igen och sedan så röde sig Låtta lite närmare mig, och sedan röde jag liten närmare henne och helt plötsligt så var vi väldigt nära varandra och vi stod både passivt och Bengan skällde till en början, men när flattana började gräva efter nått att äta så blev hans skall till pip och han blev väldigt nyfiken på vad dom gjorde och vad dom hittade och han ville gärna kolla, och då passade jag på att när jag berömde honom och belönade så gick jag bakåt och sedan så gick vi mot bilen och Bengan tittade efter dom och sa inte ett ljud.

Vilken underbart härlig träning… Alltså man blev ju helt salig när han ändrade sitt beteende och han såg förväntansfull ut och ville vara med och pyssla (även om han antagligen inte skulle klara det just nu att dom kom så nära så vet man ju inte någon dag kanske). Han fick 2 valeriana en ½ timme innan vi träffades, men ingen i mellan och vid 1 tiden var vi klara och då börjar ju effekten avta lite.

Så nu är han trött och ligger och knorrar i soffan. Så nu skall jag ta tillfället att sätta mig med skolböckerna lite… Ingen rast och vila där inte, usch helt sjuk hur mycket som skall lämnas in både muntligt och skriftligt.

Åh måste skriva detta. Efter träningspasset så åkte vi iväg till centralen till ett hotell för att lämna mina kängor som jag har fått sålt som en tjej skulle ta emot för att leverera vidare till köparen. Och så kom jag klädd i skogsbyxor, kängor och en fleecejacka och verkligen stank tonfisk (det var det godiset Bengan fick idag) och gick där bland folk. Jag kan ju säga att det var en aning pinsamt, men jag låtsades som det regnade och tänkte att det hotellet kommer jag ju inte bo på och dom människorna jag passerar kommer jag aldrig att träffa igen så….. Jag tog ju iallafall av mig västen som jag hade ovanpå min jacka för DET skulle se konstigt ut .

Sista promenaden i går blev det ett kraftigt utfall. Hunden var lös och dök upp plötsligt och for omkring vilket Bengan inte gillade. Så går det när man ville i säng en ½ timme tidigare så man har sina tider som man måste hålla.

Och i morse så skulle vi gå ut och precis när jag vred om låset för att öppna, så hörde jag en hund på utsidan som vrålade, och då började Bengan i uppgången dessutom så det var bara att hålla för hans mun och sedan kasta sig ut och gå åt andra hållet så han inte skulle väcka hela huset.

fortsättning följer….

Alltså detta är ju för bra för att vara sant. Bengan fick syn på en hund nu när vi var ute, den var så pass nära och dök upp från en kurva (ja, vi har massor av kurvor och på en del ställen dålig sikt). Jag vet in på den vägen jag skulle gå och låtsades inte se hunden. Bengan började att låta samt att hoppa då det var en liten kulle i vägen för hans sikt.  Han började sedan dra bakåt mot hunden och då stannade jag upp, stod med ryggen mot den andra hunden (det brukar jag göra när jag ser att hunden i fråga är kopplad eller under kontroll), tog tag i selen och lät honom titta på hunden. Så brukar jag också göra och om han inte kan hålla sig lugn får han inte lov att titta då försöker jag att fortsätta gå. Jag stod och klappade på honom samtidigt prata lugnt med honom. Han piper ju (alltså det är ett högt pip så det låter ju fortfarande om honom), men jag berömde honom och när hunden passerat så släppte jag ut honom och fortsatte gå hemåt. Han släppte inte hunden utan han fortsatte att försöka kolla efter den samtidigt med rest ragg (stress ragg) och skrikandes.  Alltså folk tror väl att jag gör honom illa så som han låter, men som den halva (eller vad det är för % i honom) schäfer han är tar han sitt pip på STORT allvar.

Skolan går helt ok också.. Jag hade mer med mig från matten än vad jag trodde och har inte kört fast än (men det kommer var så säkra) har en väldigt ångest över matten då den absolut inte funkar, nu är ju det fösta kapitlet lätt, men i mars så är det prov redan på halva boken och det vet jag inte om jag kommer hinna.

Det är typ matte och Engelska som jag har varit på och i morgon är det svenska och inlärningsstilar och studetetnik  på schemat.

Något som jag är fruktansvärt orolig över är att min hundvakt (min mamma) kom hit i går och var magsjuk. Det är min syster som först har blivit sjuk och sedan har hon smittat ner mamma också…. Så nu kan jag la bara vänta mig det också, men som tur är verkar den inte vara långvarig men det finns ju inget värre än att spy, och jag som har en timmes resväg till och från skolan är ju super nervös att det skall börja på vagnen. Det återstår att se om jag har fått något emun försvar från tiden på dagis.