Idag är det varmt, men tack och lov fläktar det mera än vad det har gjort dom senaste dagarna.

Vi har varit på klickerträff i helgen i Vårgårda. Det var en helt ny upplevelse för både mig och Bengan, som för övrigt skötte sig över förväntan.

När vi kom dit så höll jag på att svimma, det var tydligen inte bara våran träff där utan det var terrier utställning, schäferträff (ca 80 st) och en och annan kennelträff. Jag tänkte i mitt stilla sinne att kommer vi härifrån levande så måste jag ha gjort gudarna riktigt glada någon gång under min livstid.

Det var ju inte bara alla dessa hundar som var överallt som man var lite nervös för. Jag hade ingen aning om vad folket hette som skulle vara med på träffen och ännu mindre visste jag hur dom såg ut. Självklar var jag först på plats, jag ställde iordning mina saker och undrade i mitt stilla sinne om vi ”klickermänniskor” hade fått samma hus att sova i, eftersom det folket som var där i huset var där för utställningen.

När jag hade bäddat i ordning och kände mig rastlös, så tänkte jag arr jag måste ta tjuren vid hornen och gå ut med Bengan någon gång också. Sagt och gjort jag packade ryggsäcken med vatten, skål, snitslar (har världen sämsta locksinne, och jag skulle hur lätt som helst kunna gå villse även om jag hade en gps) och godis i mängder. Tog ett djupt andetag öppnade dörren låste och nästan sprang ut.

Bengan var helt uppe i varv pep och drog som en galning i kopplet (eftersom det var ett nytt ställe med mängder av olika dofter och att jag spännde mig som jag gjorde gjorde inte saken bättre). Han fick inte något uttfall där, men jag tänkte i mitt stilla sinne att han har hela helgen på sig.

Inte förrän vi kom över vägen till gräset började jag andas. Vi hittade många härliga vägar att gå på (ja höll mig på rätt så stora vägar). Vi var väl ute i en timme iallafall tills jag bestämde mig för att gå tillbaka. Vi kom in i vårat rum utan några större problem, jag satte Bengan i buren och tänkte gå en lite snabbis runt området och titta lite, och på vägen träffade jag en person som skulle vara med på träffen. Och vi stod och pratade en stund och helt plötsligt så kom alla människor samtidigt.

Dom skulle rasta sina hundar, så jag tänkte att jag hänger med med Bengan så att han får sträcka på benen han också.

Vi höll ett bra avstånd ifrån dom andra och jag tyckte Bengan skötte sig riktigt bra, självklart så kollade han runt lite och skällde ibland men inget allvarligt. Så skulle det börjas grillas jag satte mig på andra sidan vägen med Bengan (folket trodde väl att jag var lite konstig). Tyvärr kunnde jag inte sitt där eftersom det kom hundar åt alla håll och kanter så bestämde jag mig för att lägga Bengani buren så han kunde få varva ner lite och jag kunde gå ut och prata lite med folket. Kvällen blev inte så lång för min del hadde en sån grym huvudvärk så man skakade. Så jag sa godnatt tidigt (ännu knäppare blev man väl i deras ögon ). Efter två huvudvärkstabbletter så somnade jag och Bengan gott jag hade ställt klockan på kvrat över 5 så jag kunde ta och rasta Bengan ordentligt innan alla människor kom ut med sina hundar och innan värmen slog till. Två timmar och en massa rådjur senare så kom jag tillbaka, denna gången gick det inte alls bra att komma in på rummet, men in kom vi och så var det bara att varva ner där inne så han kunde få sin frukost. Jag sa till dom andra att dom skulle börja träna utan mig så Bengan kunde ta det lite lugnt.

Efter två timmar tog jag ut honom och rastade av honom lite snabbt och under tiden hade kille kommit vi satte oss i skuggan på ett behörigt avstånd från alla hundarna så Bengan bara kunde få titta på dom, efter en stund kom AK och tyckte vi skulle sätta oss med dom andra sagt och gjort, vi gick och satte oss ca 6 meter ifrån dom andra. Något som jag tyckte känndes väldigt positivt var att Bengan gick raka vägen fram utan att skälla eller leva rövare och det kännes som om han var på väg hela vägen fram för att hälsa, men det skulle blivit för mycket för honom så det räckte att sitta så nära tyckte jag. Han blev lite frustrerad och skällde och hoppade runt lite men han kunde snabbt varva ner och leta godis och efter ett ta till och med lägga sig hos mig. Men efter en stund började han bli otolig och pipa vi reste på oss för att gå en sväng,Bengan reagerade inte det minsta på att vi bröjade röra på oss. Och efter en stund kom vi tillbaka och satte oss på samma plats. Efter en lite stund så reste vi på oss och gick mot bilen, jag la in honom och gick för att säga hej då till dom andra då jag tyckte att det här räckte för oss. Hela tiden låg han tyst och stilla i bilen och var lugn även när jag gick imot den.

Idag skall vi ut och träna med Jenny och sota, sötare cocker får man leta efter.

Hoppas ni orkar läsa allt . På återseende.