Igentligen skulle jag med på ett APT möte med jobbet på Onsdagen men efter att bara ha sovit i 3 timmar den natten så avstod jag.

Igår så träffade vi en ruskigt söt liten gris en staffe vid namn Milo med en trevlig ”hundnörd” till matte . Vi körde lite HTT (hund tittar träning). Det började med lite vrål när Bengan kom ur bilen då Milo var lite nyfiken på vad det var för någon som kom ut i bien brevid och hoppade upp i baksätet på sin bil.

Jag begav mig först till planen, så dom skulle komma efter oss. Bengan lugnade sig snabbt efter sitt välkomnande, han tittade på Milo men var väldigt med mig och var lätt att bryta när han blev FÖR intensiv. Han var riktigt duktig och han kunde till och med söka kontakt med mig och vilja träna istället för att kolla hundar vi kunde öka och minska avståndet och stå stilla och gå utan att han ens var riktigt nära att skälla. Jag gjorde en liten paus och la honom i bilen för att sedan gå och prata lite och hälsa på grisen  (Milo).

Så tänkte vi göra det lite svårare för honom när jag skulle ta ut Bengan igen. Sara gick och ställde sig där vi stått så skulle vi stå där dom stått, alltså så skulle Bengan känna lukten både i luften och på marken vilket han har grymt svårt för. Inga problem där heller han var som en klocka och gick och nosade lite där och tittade på folket som kom och gick, den ända gången han skällde var när det gick en tant som gick bakom Milo då vart det ju en förändring i läget och där märkte man direkt att Bengan är extremt känslig för sådant. Han skällde en gång högt och starkt men kallade på honom och gav honom godis och sammtidigt ökade jag avståndet så var allt bra igen vi höll väl på nästan två timmar så han fick ett rejält pass. När vi kom hem så vart han trött inte alls ängslig eller uppjagad, utan han gick och la sig och sov gott. Han fick 3 Valeriana innan vi åkte iväg på tärningen så det kändes som en bra start dos för honom nu till en början. Det som vart så OTROLIGT SURT, var att när vi gick till bilen så vart jag ju glad och tyvärr lite ouppmärksam för precis framför oss hoppade en collie ut ur en bil och ett utfall var ett faktum. FAN FAN FAN att just det skulle hända när allt hade gått så jävla bra!

Efter han hade fått sova lite och jobbat igenom allt igen i huvudet så åkte vi i ut till havet och tog med oss våran nya grill och invigde den. Det var så underbart fint och så gott att det knappt går att beskriva. Och Bengan kunde ligga ner medans vi åt vilket inte hör till vanligheterna när vi är ute på ett ställe där han måste hålla koll.

 

Idag så var vi iväg och träffade Selovelo. Bengan var laddad när han hoppade ur bilen och kastade sig och skällde lite halvhjärtat emot Selo som bara stod och glodde på honom som om ”lär han sig aldrig” blicken. Patrik skulle självklart ut och surfa så jag och Helena tog en promenad på 3 timmar. Och när jag skulle åka hem så såg Bengan en liten leksakboll som han tog och skulle busa och han drog gärnet runt runt och gjorde sina  60 graders snurr i luften flera gånger om, och gjorde allt för att få igång Selo som stod och vifftade svansen och pep och var väldigt med på noterna om man skulle låta musiken spela. Men den skulle antagligen sluta i falskton så det besparar vi, dom kommer så bra överrens så här. Dom går och lullar och Bengan kollar bakåt så att Selo är med och försvinner han så måste Bengan vända helt om för att verkligen kolla så han inte har försvunnit. Dom är så söta när dom är ute och trampar dom bryr sig inte alls om varandra om inte den ena hittar en doft och står och sniffar på den då vill den andre fram också…

Imorgon om det inte blåser så skall vi förhoppningsvis iväg till Sandgropen och träna både Bengan och mig. Patrik har ont i foten och kommer antagligen stå där nere och ta emot Bengan när han kommer farande antagligen i 190 ner. Nu skall vi träna lite för att sedan massera Bengan (vissa har det bra här i livet).